Frustrationens afton - ett gott tecken

Om någon gick förbi Träffens IP i söndags kväll och såg oss träna utan att vara medveten om vilka vi var och hur det har gått hittills under säsongen trodde denne någon förmodligen på följande: att det var ett bottenlag i någon av Gästrikefotbollens lägre serier, som slogs med näbbar och klor för att klara sig kvar, med en spelartrupp fylld av inre stridigheter, frustration och besvikelse.

För inte kunde någon tro att det var ett harmoniskt topplag som än så länge har en strålande säsong bakom sig och som dessutom är uppbyggt av en trupp där alla verkar funka klockrent tillsammans och kommer överens, såväl på som utanför planen.

Söndagsträningen gick nämligen ut på att vi spelare var uppdelade på tre lag som utkämpade en (som det visade sig) mycket prestigefylld tävling. Något som fick alla tävlingsdjävlar inom oss (det finns många inom truppen, det kan jag lova er och undertecknad hör till en av dem...) att vakna till liv på allvar.


Det gör ont att möta Sätra, både på matcher och träningar...

Det blev en hetsig träning med mängder med diskussioner, regelsnack och protesterna haglade genom luften i en tät ström. Först spel med nät, därefter volleyavslut och slutligen trelagsturnering i matchspel fyra mot fyra stod på schemat och varje grenseger gav en poäng till det vinnande laget. Även om det var många frustrerade spelare - som tog chansen att avreagera sig på bollar, flaskor och annat tänkbart som fanns inom räckhåll - så var det en fröjd att se intensiteten och tempot. 

Så länge allt tjafs lämnas på planen, vilket jag också kan lova att det gör då vi efteråt ständigt sitter och garvar åt det hela i omklädningsrummet, ser jag det bara som ett gott tecken att alla är taggade och verkligen vill vinna även på träningarna. Det är en attityd och inställning hos många som under säsongens gång så här långt har bidragit till att höja kvalitén på ett stort antal träningar. Vilket i sin tur garanterat har varit en framgångsfaktor i seriespelet sedan. 


// # 4



↑